2011-07-01
09:02:15
30/6
♥
Var upp till Västerås Lasarett igår och hälsade på Mormor ♥ igen
Tänkte jag skulle göra mamma lite sällskap ♥
Mormor var inte alls lika mycket med i nuet som förut.
Jobbigt att se henne kämpa så mycket,
men jag tror att det är "någon/några" från "Andra sidan"
här och försöker förbereda henne och visa henne vägen.
Hon plockar med händerna i luften, viftar bort saker som vi inte ser,
rör på munnen som om hon försöker säga något och har ett minspel i ansiktet
som om hon inte förstår vad någon säger osv.
Och en gång ungefär var 5/10e minut så får hon panik/ångest-attacker :'(
kramphåller i sängkanten, letar efter saker och vill ha något att dricka.
Dessutom verkar hon inte se någonting :( Hennes pupiller är näst intill heelt
ihopdragna - som att någon skulle lysa med en lampa i ögonen på henne.
Som mamma frågade igår: "Får man önska att det ska ta slut?"
Och jag har kommit fram till att: "Ja det får man!"
Det vore det absolut bästa för mormor om det här fick ett slut snart.
Jag har iallafall viskat "Jag älskar dig" till henne nu,
det gjorde jag i söndags (26/6)
När jag sagt det och kramat om henne kände jag hur en
stor tung sten lättade ifrån hjärtat. Känns bra att jag fick säga det
även om hon ändå hade vetat det. Det var kanske mest för min egen skull?
♥
Var upp till Västerås Lasarett igår och hälsade på Mormor ♥ igen
Tänkte jag skulle göra mamma lite sällskap ♥
Mormor var inte alls lika mycket med i nuet som förut.
Jobbigt att se henne kämpa så mycket,
men jag tror att det är "någon/några" från "Andra sidan"
här och försöker förbereda henne och visa henne vägen.
Hon plockar med händerna i luften, viftar bort saker som vi inte ser,
rör på munnen som om hon försöker säga något och har ett minspel i ansiktet
som om hon inte förstår vad någon säger osv.
Och en gång ungefär var 5/10e minut så får hon panik/ångest-attacker :'(
kramphåller i sängkanten, letar efter saker och vill ha något att dricka.
Dessutom verkar hon inte se någonting :( Hennes pupiller är näst intill heelt
ihopdragna - som att någon skulle lysa med en lampa i ögonen på henne.
Som mamma frågade igår: "Får man önska att det ska ta slut?"
Och jag har kommit fram till att: "Ja det får man!"
Det vore det absolut bästa för mormor om det här fick ett slut snart.
Jag har iallafall viskat "Jag älskar dig" till henne nu,
det gjorde jag i söndags (26/6)
När jag sagt det och kramat om henne kände jag hur en
stor tung sten lättade ifrån hjärtat. Känns bra att jag fick säga det
även om hon ändå hade vetat det. Det var kanske mest för min egen skull?
♥
Kommentar:
Kommentera inlägget här:
Bra Emma att du vågade uttrycka det högt ...ja visst är det en speciell känsla att få vara delaktig i denna process, fast det är jobbigt så är det samtidigt så vackert. Och ja hon har haft besök av ljusvarelserna flera gånger men inte varit riktigt redo, men när hon är det så finns dom där redo att följa med henne...och visst får man önska det, det gör jag varje gång jag är där för hennes skull. Att hennes pupiller är så små beror nog inte bara på medicinerna jag tror att hon emellanåt blir vädligt bländad av ljuset i rummet som dessa varelser kommer med...Sänder dig miljoner kramar Gitte